Satellit-DTN via ren

Hur ska boende i glesbygden kunna bli en del av det moderna e-samhället? Ska boende även i Norrlands inland ha tillgång till elektroniska banktjänster, e-post och annan teknologisk inftastruktur? Forskarna svarar ja och serverar en lösning!

Lektor Marja Ute arbetar inom det spännande fältet genus och teknik vid Luleå tekniska universitet. Hon har nu avslutat ett projekt tillsammans med forskare och företag som har i uppgift att utveckla alternativ teknik som ger områden som saknar fast infrastruktur tillgång till modern kommunikationsteknologi.

–Vi hade många problem vi skulle lösa, berättar Ute. Dels skulle vi kunna skapa möjligheter för folk som sitter fast hemma långt ute i obygden utan vägförbindelse. Dels skulle vi kunna nå ambulerande personer som har verksamhet av typen renskötsel.

Forskarna har nu konstruerat ett avancerat, men ändå lätt, koppel bestyckat med sändare för s.k. Delayed Tolerant Network (DTN). DTN-sändaren kommunicerar via satellit. Kopplet ska bäras av renar eller möjligen älgar som trafikerar terrängen i inlandet och som ofta kommer nära mänsklig bebyggelse. Boende ska kunna koppla upp sig via renens utrustning.

Men hur ska befolkningen veta var djuren har sin gång?

–Vi har löst det genom att vi anlitat personal som kör ut foder dit vi vill att djuren ska komma, säger Ute. När renen väl kommer släntrande får man snabbt springa ut och koppla i nätsladden och kan sedan praktiskt surfa tills renen är mätt. Vill man fortsätta surfa sedan kan man enkelt locka in en annan ren.

Hur kommer folk då i kontakt med foderpersonalen?

–Den kontakten kan man enkelt sköta via vanlig postgång, avslutar Marja Ute.